I Mallorcas mitt ligger den äldsta byn av alla – Sineu – där kungen en gång bodde. Mitt på ön hade man chans att komma undan om ön blev erövrad av pirater. I över 1 000 år har bönderna kommit hit med sina kor, tjurar, oxar, hästar, får, hundar, åsnor, mulor, ankor, hönor och svanar till marknaden varje onsdag.

I byn Estoi strax norr om Faro ligger unika Palácio de Estoi, ett privatpalats byggt i rokokostil under 1800-talets senare hälft. Denna miniatyrversion av kungliga palatset i Queluz utanför Lissabon omges av en mycket vacker trädgård som är öppen för allmänheten. I Milreu – omedelbart utanför Estoi – finns Algarves främsta romerska lämningar.

Gömda i en dal bakom ett massivt bergskomplex levde Sollerborna i århundraden. Det var så svårt att bestiga bergskedjan att folket hellre färdades i båt till Palma. När de ändå åkte båt, varför inte åka till Frankrike? Soller blev därmed trespråkigt – mallorkinska, spanska och franska. År 1911 byggdes en tunnel genom berget och äntligen kunde Sollerborna ha kontakt med sin egen ö. Det underbara lilla tåget finns kvar än i dag.

När Västervik grundades på sin nuvarande plats 1433 av Erik av Pommern beviljades invånarna fyra skattefria år, varav det första var att bygga en kyrka. Gudstjänster hölls här i nästan 500 år, med den sista höga mässan på Kristi Konungens högtid (Domssöndagen) 1905. Den nya kyrkan, S:t Petri, invigdes den första advent samma år. Sedan dess användes S:ta Gertruds för olika ändamål, inklusive för spannmålslagring under första världskriget. Så småningom uppstod idén att återställa kyrkan som en plats för tillbedjan, och S:ta Gertruds invigdes på nytt den 18 juni 1933. Kyrkans ursprungliga torn, som förstördes av blixten under en gudstjänst 1762, ersattes på 1780-talet av det nuvarande, ritat av den kände arkitekten Carl-Fredrik Adelcratz. Bland kyrkans många värdefulla artefakter finns en Wisteniusorgel från 1743, som anses vara ett av Sveriges mest värdefulla organ.