När Västervik grundades på sin nuvarande plats 1433 av Erik av Pommern beviljades invånarna fyra skattefria år, varav det första var att bygga en kyrka. Gudstjänster hölls här i nästan 500 år, med den sista höga mässan på Kristi Konungens högtid (Domssöndagen) 1905. Den nya kyrkan, S:t Petri, invigdes den första advent samma år. Sedan dess användes S:ta Gertruds för olika ändamål, inklusive för spannmålslagring under första världskriget. Så småningom uppstod idén att återställa kyrkan som en plats för tillbedjan, och S:ta Gertruds invigdes på nytt den 18 juni 1933. Kyrkans ursprungliga torn, som förstördes av blixten under en gudstjänst 1762, ersattes på 1780-talet av det nuvarande, ritat av den kände arkitekten Carl-Fredrik Adelcratz. Bland kyrkans många värdefulla artefakter finns en Wisteniusorgel från 1743, som anses vara ett av Sveriges mest värdefulla organ.

Detta är i verklig mening ett naturens under. På de olika terrasserna med bassänger rinner vattnet från en nivå till en annan i ett naturligt skådespel som skapats av vita kalkavlagringar. Namnet betyder ”bomullsslottet”. Tyvärr har alltför många besökare slitit hårt på klippan och numera är flertalet av bassängerna stängda för allmänheten. Hit går dagliga utflykter, men man kan också ta lokalbussen. Restiden är cirka 3,5 timmar.

Förr en stora villa som byggdes av romaren Publio Vedio Pollio är idag ingenting annat än en ruin. En ruin värt att besöka på grund av dess historiska värde och den majestätiska utsikten över Neapelbukten. Platsen är också känd för sin grotta som går mer än 700 meter inne i sluttningen av Posillipo.

Vägen över Datçahalvön är en naturupplevelse, med branta berg, raviner och slättland. Datça är en trevlig by cirka 90 kilometer väster om Marmaris och från Körmen norr om Datça går båtar till Bodrum. På lördagsmarknaden i Datça säljs livsmedel, husgeråd, vackra dukar och kläder. För att ta dig hit kan du ta lokalbussen.